I onsdags kväll kom Nyman hem till oss, en gatuhund från Italien. Vi skulle ha hand om honom i tre dagar. Han hade bott hos en tjej i Mora som jobbar på en organisation som tar in hundar i Sverige för adoption. Hans nye ägare (min sambos kompis) skulle komma hem till oss på fredags kvällen och hämta hem Nyman.
Nyman blev väldigt fäst vid mig och Tyra och kände sig trygg med oss. Vi gick långa promenader tillsammans i skogar och hade det väldigt mysigt tillsammans. Nyman är väldigt osäker i sig själv men är däremot väldigt följsam och läser kroppsspråk väldigt bra. Jag tog stor hänsyn till detta genom att inte dalta med honom och att vara väldigt tydlig och säker i mitt kroppsspråk och de signaler jag sände ut. Jag tror det spelade stor roll för Nyman och gjorde att han fick ett stort förtroende för mig. Om det var något han upplevde som farligt ex. höga plötsliga ljud, började han med att se på hur Tyra reagerade, om hon inte brydde sig, tittade han på mig, och om jag inte brydde mig fortsatte han gå som att allt var som vanligt.
På fredags kvällen kom Nymans ägare för att hämta hem honom ner till Småland. Först var Nyman väldigt osäker till att det kom in en främmande man till oss och höll sig gärna lite gömd i ett annat rum. Men tillslut vågade han sig fram och till sist ville han till och med lägga sig nedanför sin nye husse. Att Nyman lägger sig nära en person tyder på att han litar på den. De åkte sedan hem till sig och jag var lite ledsen över att en sån fin hund skulle lämna oss och bo så långt ifrån oss. Men jag visste ju att han skulle få ett fantastisk liv ute på landet omgiven av täta skogar med 3 km till närmaste granne.
På lördags kvällen fick min sambo ett samtal från Nymans husse om att Nyman hade blivit skrämd av något och lyckats kommit loss från kopplet då haken inte var helt låst. Nyman sprang in i skogen och hans husse lyckades inte få tag på honom. Han hade fortfarande sitt halsband på sig. Jag blev så ledsen över att få höra detta och ville genast åka ner till dem för att hjälpa till att leta. Tyvärr hade jag inte möjlighet att komma iväg förän på måndagen. Så jag tog ett tåg som var framme vid kl 12:24 i Alvesta. Jag hade med mig Tyra och en massa packning.
När Nyman var hos oss hade jag kammat honom och då lyckats spara hans päls och tagit med det i en liten plastpåse. Tyra är superduktig på att söka och spåra, så det man behöver göra är att be henne lukta på ett föremål för att sedan söka upp det. Det finns många historier om hur hon har lyckats söka upp saker.
Så fort vi kom fram till huset packade vi ihop lite saker och gav oss iväg för att börja söka efter Nyman. Tyra fick upp spår hela tiden så vi följde efter henne. Vi var ute i flera timmar och hittade bajs ifrån Nyman. Det finns inga andra hundar i närheten, så det var verkligen hans. Vi lyckades inte se honom på måndagen men var vid gott mod då Tyra hade visat oss att han fanns i närheten. Eftersom Nymans ägare visste åt vilket håll Nyman sprungit åt så visste han att Tyra var på rätt spår dit hon ledde oss.
På kvällen och natten var det storm ute, det var Simone som slagit till. Vi hade tur att vi inte förlorade strömmen den natten.
På tisdagen gav vi oss ut igen för att leta, då hittade vi och Tyra Nymans päls på taggtråd som sitter längs kohagen intill gården. Även hans bajs som var väldigt färskt. Vi gick vidare och hittade mer färskt bajs. Vi hörde även en hund skälla på avstånd och drog oss dit. Efter några timmar blev Tyra trött, så vi beslutade oss för att låta henne vila i huset medan vi åkte iväg för att handla lite proviant. När vi kom hem igen släppte jag ut Tyra med koppel, eftersom vi inte skulle börja söka igen på engång. Vi skulle packa ryggsäcken med korv och tunnbröd för att kunna göra upp eld och äta ute i skogen. Men Tyra fick upp ett väldigt färskt spår runt huset och ut på den grusväg vi precis kommit med i bilen. Så jag följde efter henne och struntade i att vi inte var helt klara med packningen. Jag ringde Nymans husse och berättade vart Tyra ledde mig så han kom efter oss. Först började jag fundera på om det var hjulspåren hon följde efter, men valde att se vart hon hade tänkt leda mig. Hon tog sedan av, efter ca 1km, vid en liten grusväg för att sedan fortsätta upp i skogen. Då kom Nymans husse ikapp oss och vi fortsatte tillsammans. Efter en stund kände vi att vi behövde äta lite. Så då slog vi upp en eld och började grilla. Vi åt en stund och helt plötslig började Tyra skälla. Hon satt bunden vid ett träd då. Vi tittade åt det hållet hon skällde, och där var Nyman, ca 70 meter ifrån oss. Jag beslutade mig för att snabbt koppla loss Tyra, ta med Nymans koppel och lite korv. Vi följde efter honom, men han blev bara rädd. Så då valde vi att snabbt gå hem mot huset för att ge Nyman ett färskt spår av oss åt rätt håll. Sen gick vi snabbt ut igen om gjorde upp en eld närmare huset och band fast Tyra vid ett träd. Vi satt bara och pratade helt lugnt. Efter ca 20 minuter ger Tyra ifrån sig ett skall igen, och Nyman befinner sig 40 meter bakom hans husse. Jag bestämmer mig för att se hur Nyman reagerar på Tyras skall och det visar sig att han bara står kvar och vill komma närmare. Hon känner ju igen sin vän och vill så gärna att han också ska vara med oss vid elden. Vi börjar kasta korvar åt hans håll och han kommer närmare och närmare. Vi fortsätter prata och låtsas om att vi inte ser honom. Han är 10 meter ifrån oss, 5 meter och tillsist äter han korv direkt ur min hand. Då tar jag försiktigt tag i hans halsband och sätter fast hans koppel. Sen tar vi med Tyra och Nyman och går in i huset. Det är tydligt att Nyman fortfarande känner sig väldigt trygg med mig och Tyra, så jag slår mig ner på golvet i köket vid mat-och vattenskålarna och Nyman väljer att lägga sig nära mig. På natten väljer Nyman att sova nedanför mig och Tyra sover tillsammans med mig på soffan.
Vi är så glada att vi lyckades med detta stora uppdrag!
